Jag har gjort en fotobok med bilder och text om tankar och känslor jag kände under graviditeten med Alma. 

En bok som både hon och jag kommer kunna ta fram, bläddra i och ha stor glädje av i framtiden hoppas jag. 

Jag blir alldeles tårögd när jag bläddrar i den nu och minns tillbaka. Att vara gravid var verkligen en av de häftigaste och mest känslosamma sakerna jag varit med om. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag haft turen att få gå igenom det. Det är verkligen inte något man ska ta för givet och det har jag aldrig gjort. Varje barn är verkligen ett litet mirakel. 

 

Innan Alma kom hade jag bestämt mig för att bara skriva en förlossningsberättelse om det gått bra. Detta för att undvika att blivande mammor skulle behöva läsa någon skräckhistoria och bli uppskrämda i onödan. Allting gick lyckligtvis jätte bra så här kommer min berättelse med mina känslor och tankar.

 

Fredagen den 15:e augusti vaknade jag kl 04.15 av att jag behövde kissa. När jag ställer mig upp känner jag hur något rinner ur mig, jag har en binda i trosan (i förebyggande syfte ifall vattnet skulle gå, hade haft det i en vecka ungefär) så jag går till toaletten och kissar och så rinner det ut lite till. Vattnet har gått tänker jag, sätter i en ny binda och går ner för att ringa till förlossningen. När jag kommer ner äter jag lite yoghurt först och känner efter. Sedan har Christer vaknat och kommer ner och frågar om jag inte kan sova. Jag tror att vattnet har gått svarar jag och säger att jag ska ringa förlossningen.

Jag ringer och får rådet att ta två alvedon och gå och lägga mig igen. Hon trodde inte att det var vattnet som gått utan kraftigare flytningar. Men känner jag att det utvecklas är det bara att höra av sig igen.

 

Vid det här laget känner jag inget men går på toaletten igen och då kommer en stor röd blodig klump ut. Slemproppen antog jag och berättade för Christer. Nu är klockan ungefär 05.15. Här börjar jag känna lite små värkar men jag hade ju läst och hört att det kan ta flera dygn innan förlossningen startar efter att slemproppen gått så Christer åker iväg till jobbet vid 6 tiden och jag säger att jag hör av mig om något händer.

I stort sett så fort han åkt blir värkarna starkare. Så jag skickar ett sms om att jag vill att han kommer hem igen. Sedan äter jag lite mer frukost och ställer mig sedan i duschen.

Jag klev ur duschen när Christer kom hem och så bestämde vi oss för att se på en film. Men jag kunde inte sitta ner så jag gick fram o tillbaka och kl halv 8 hade jag så ont att jag inte kunde stå längre, benen bara skakade. Så jag ringde förlossningen och sa att vi kommer in. Jag hade skrivit ner värkarna på ett papper och hade vid det här laget en värk var 3:e minut ungefär.

På vägen till förlossningen fortsätter jag att få värkar var 3:e minut ungefär och jag andas på så bra jag kan.

Vi kommer fram till sjukhuset strax innan kl halv nio och på vägen in till förlossningen, som bara är några meter att gå, får jag stanna tre gånger och krama Christer när jag får en värk. När vi kom in på förlossningen kl 8.30 fick vi komma in i ett rum med säng och dusch och där tog de mina uppgifter. Vid det här laget får jag lite smått panik vid varje värk eftersom de eskalerat i styrka så snabbt. Jag var väl i chock antar jag. Alla säger ju att det ska ta så himla lång tid för förstföderskor och att man går med värkar länge innan de blir riktigt intensiva. Men vid det här laget hade jag så ont i benen att jag inte kunde koncentrera mig på andningen. Men Christer och en yngre sjuksköterska som satt med oss lugnade mig. Kl 9 fick vi en förlossningssal och så tog de min temperatur, 36,3 grader, kollade blodtryck, puls, satte en kanyl i handen och kopplade på CTG. Sedan kollade de livmoderhalstappen som var helt utplånad och konstaterade att jag var öppen 3cm.

Hon passar också på att fästa en elektrod vid bebisens huvud och tejpar fast den på mitt lår.

 

Efter en stund testade jag lustgasen och den använde jag mig av ända fram tills det var dags att börja krysta.

Jag hade inga höga förhoppningar om lustgasen utan trodde att jag skulle hata den eftersom många säger att man blir alldeles lullig eller mår illa, men jag tyckte att den var jätte bra och den gjorde mig bara lugn och lite trött.

Sedan var det ju det där med att man ska dricka ett glas saft i timmen. Jag var inte det minsta sugen på saft men både Christer och den yngre sjuksköterskan (som förresten var hur gullig som helst!) tjötade på mig så efter att ha tagit några klunkar svepte jag ett helt glas för att få tyst på dem en stund^^

Christer försökte prata med mig och frågade vad som hänt på "Orange is the new black" eftersom jag kollat på den serien i veckan när han jobbat, men det gick inte att ha någon konversation med mig för jag gav bara korta svar och ville helt bara be honom att vara tyst. Haha ^^ Jag satt liksom och blundade och gick in i mig själv när jag tog värkarna.

Någon gång runt kl 10.30 vill de att jag ska gå upp och kissa så det gör jag.

När jag kommer tillbaka vill de att jag ska ligga på sidan istället för halvsittandes, eller helst av allt gå eller sitta på en pilatesboll men mina ben skakar som asplöv varje gång jag får en värk så jag säger bara kort och gott att det kan jag inte.

Men jag går dem lite till mötes genom att testa att ligga på sidan en stund. Men det blir snart så att jag halvsitter igen.

Kl 11.00 frågar jag barnmorskan, som också är otroligt trevlig, när hon ska kolla om jag öppnat mig mer och hon säger att hon kan göra det kl 13. Jag bara kollar på henne och säger va!? Ska jag vänta så länge!!??

Då säger hon att hon kan kolla kl 12, hon vill inte kolla för många gånger och störa mig för det här kommer ju att ta tid. Jag är ju förstföderska. Då bara blänger jag på henne och hon verkar ha förstått att jag menade allvar så då säger hon: Om du klarar dig en halvtimma till så kommer jag kl 11.30 och kollar dig så ska jag bara ta hand om en annan sak först. Det var okej kände jag och så gick hon.

Kl 11.30 kommer hon tillbaka och kollar mig. Ja, säger hon, det här har gått snabbt för du är faktiskt helt öppen nu. Men det är inte dags att börja krysta riktigt än för bebisens huvud måste sjunka längre ner i förlossningskanalen först. Så nu är det bara att vänta på att värkarna och kroppen gör sitt jobb.

Jag visste väl det tänkte jag! Vänta till kl 13.. jo visst!

Vid det här laget var värkarna kraftigare och jag kände verkligen hur något tryckte på nedåt för varje värk jag hade. Värkarna kom nu var 2-3:e minut och höll i sig mellan 45-50 sekunder.

 

Klockan 13.03 kunde jag inte hålla emot längre utan kroppen ville krysta så det fick jag. Nu lade jag ifrån mig lustgasen och hade fötterna på varsin platta för att kunna spjäna emot och ta i ordentligt.

Christer satt intill mig och höll mig i handen eller armen men jag skakade bort hans hand. Sedan kommer jag ihåg att han strök mig på axeln också.

Vid 13.40 gav de mig lustgasmunstycket igen och sa att det var syrgas som bebisen behövde, strax efter det kom det in ytterligare två kvinnor som presenterade sig. Dessa var förlossningsläkare. (Varför de kom in visste jag inte då men det fick jag veta senare). Den yngre sjuksköterskan som varit med hela tiden stod nu och höll i min vänstra fot för att jag bett henne göra det så jag skulle kunna ta i ordentligt. Barnmorskan satt med varma kompresser mellan mina ben för att mjuka upp huden och minska risken för att jag skulle spricka. Så jag tittade upp och sa åt en av de andra kvinnorna att hålla i min andra fot och så tryckte jag på. Då kände jag verkligen hur någonting trycktes ur mig så jag öppnade ögonen (hade blundat hela tiden) och precis då ser jag en blå bebis komma ut. Klockan är nu 13.48.

Barnmorskan kollar bebisen och så fort hon skriker blir hon snabbt rosa. Det är en tjej va? Säger jag och mycket riktigt, det är det. Jag hade rätt hela tiden!^^

De torkar henne lite lätt och sätter på henne en mössa och så frågar de om de kan lägga upp henne på mitt bröst. Ja det är klart! (Vad är det för fråga tänkte jag). Både jag och Christer bara tittar på henne. Jag kan inte förstå hur hon kan ha fått plats i min mage och hur jag lyckats få ut henne!? Och jag tror Christer säger något om att jag varit duktig men jag kommer inte riktigt ihåg^^

De tar blodprov från navelsträngen eftersom jag har en negativ blodgrupp så de ska veta om jag behöver ta en spruta eller inte.

Efter en stund klipper Christer navelsträngen och sedan krystar jag ut moderkakan som kommer direkt.

Jag får någonting i nålen på handen som ska förhindra att såret efter moderkakan börjar blöda för mkt.

Sedan trycker hon mig på magen för att kolla så det inte blivit någon blödning och detta upprepas en gång i kvarten de följande två timmarna. Och det var inte skönt kan jag säga!!

Sedan kollar hon om jag spruckit, en liten rispa på insidan av ena blygläppen bara så hon syr tre stygn och sedan är det bra. Här säger hon något om att man inte kunde tro att jag var förstföderska och att jag skött mig så bra. Och att hon var förvånad och glad över att hon fått vara med på min förlossning då hon går av sitt pass kl 14.00 och inte trodde att bebisen skulle hinna komma innan dess.

 

Sedan berättar hon att förlossningsläkarna kommit in pga att bebisens hjärtljud gått ner hastigt det sista och att hon trodde att de skulle behöva ta hjälp av sugklocka för att undvika syrebrist. Men när de kom in och jag fick stöd under foten kom hon ju direkt så det behövdes inte. Anledningen till att hon "satt fast" var att hon hade ena armen intill huvudet, vilket gjorde att det blev väldigt trångt. Så när hon berättar detta är jag ännu gladare över att jag inte sprack mer än vad jag gjorde.

 

Sedan frågar hon om jag tänkt amma och så ber hon mig att testa att lägga henne intill bröstet och hon suger tag direkt. Vilken lättnad för mig som varit orolig för just den delen.

Efter det blir vi lämnade ensamma en stund.

 

Jag hade inte ätit något sedan morgonen så Christer gav mig en kexchoklad från BB-väskan.

 

Det var egentligen inte tänkt att vi skulle köpa någon sängmobil eftersom vi skulle ha den jag hade när jag var liten. En i plast med fyra mjukisnallar i olika färger, gul, rosa, blå och grön, som låg och sov på varsin kudde. Men när jag var hemma hos mina föräldrar för att hämta den så hade den gått sönder.

 

Så jag började leta efter en annan sängmobil och föll direkt för den här i trä med cupcakes!! Ni som känner mig vet att jag älskar cupcakes^^ Och idag fick jag hem den. Den är till och med ännu finare i verkligheten än på hemsidan!!

 

Igår gick vi in i vecka 39. Förhoppningsvis den sista gravidveckan för nu vill jag ha vår bebis!!

Jag tycker inte att det här hänt så mycket dn senaste veckan, tiden går bara extrems långsamt nu! Jag har ju semester fram till BF så jag går mest hemma om dagarna, fixar lite, tar promenader och vilar. Jag sover fortfarande dåligt om nätterna, bortsett från inatt faktiskt då jag bara var uppe en enda gång! Rekord tror jag^^ Dock kan jag inte sova ut på morgonen utan går upp när Christer åkt till jobbet runt kl sex. Tar en promenad med Spike, äter frukost och lägger mig i soffan en stund.

Jag antar att tröttheten och sömnbristen är kroppens sätt att ställa in sig på det som komma skall. Eller hur mådde ni de sista veckorna innan bebisen kom?

 

I helgen skall förhoppningsvis fönstret i barnrummet bytas också så sen kan jag fixa det sista med gardiner, fönsterbräda och hyllor.

Jag måste fråga min far hur det går med vaggan också... det är väl i stort sett den som saknas nu innan bebisen kommer.

 

Här kommer del 2 av dagens gravidfotografering. Det har kommit många regnskurar under dagen men några kort lyckades vi i alla fall knäppa när molnen skingrade sig och solen kikade fram.

Nästa år står jag förhoppningsvis på samma plats med en 1-åring i famnen istället för en stor mage. <3

 

För en stund sedan var min syster här och hjälpte mig att knäppa några bilder på gravidmagen. Vi gick bort till en park här i kvarteret och så knäppte vi några bilder där och några på åkern bredvid.

De första bilderna från parken kommer här.

 

Igår satt jag och kikade igenom kort sedan ett år tillbaka ungefär. Kortet nedan är taget på julafton förra året, tre dagar efter att vi fått vårt plus. Då satt vi där med vår fina lilla hemlighet. Och ytterligare ca 2,5 månad skulle det dröja innan någon annan fick veta.

 

Hej från soffan!

 

Idag är jag gnälligare än gnälligast. Men det får man vara ibland tycker jag. Jag är inte den som brukar gnälla i vanliga fall, därför är det okej. Christer sa senast igår när jag stod och målade de sista fönstren att det är inte alla höggravida som skulle göra det utan gnäll. Och nej, så är det ju faktiskt. Jag kan nog rabbla upp en hel hög med kvinnor som haft sin graviditet som ursäkt för att bli lata och slippa göra något. Men sån är inte jag och därför kommer min gnällista här och när den är klar så är det slut på gnället. Iaf här, Christer kommer väl få höra lite mer gnäll ikväll men det får han stå ut med^^

• Jag kan inte sova om nätterna längre. Kroppen värker och jag kan inte komma till ro. Det är ryggvärk, ont i höfterna, värk i blygdbenet, sammandragningar och så trycker hela magen på nedåt. I natt kände jag extra väl hur livmodern liksom tryckte på uppifrån och ner och det var inte det minsta skönt. Måste den hålla på att öva sig så?! Kan det inte bara sätta igång på riktigt så det blir överstökat!? Igår somnade jag vid 22. Sedan var jag uppe och kissade tre gånger innan kl 03.20 då jag inte längre kunde sova. Fram till kl 04.45 låg jag kvar o stirrade upp i taket men sedan gick det inte mer så jag gick ner och åt frukost istället.
• Jag är trött på att vara förkyld! Nästäppan har försvunnit men nu har jag istället en skrovlig hals som irriterar och gör att jag nästan hostar lungorna ur mig. Och hela magen gör ju ont när jag hostar och så måste man knipa för livet eller sitta på toa när hostattacken kommer för att inte kissa ner sig. Fy fan säger jag bara! Och ingenting hjälper ju mot halsen, varken te, halstabletter, glass eller soppa. Någon som har något bra knep mot hosta??
• Jag är trött på att knappt kunna ta mig upp ur sängen eller soffan. Kroppen är inte medgörlig för fem öre. Och magen börjar bli riktigt tung nu känner jag. Jag håller liksom automatiskt en hand under den när jag reser mig upp som för att stötta.
  
• Mitt högra bröst gör fortfarande sjukt ont!! Helt normalt innan bebisen kommer eftersom det ska börja bildas mjölk säger barnmorskan, det är jätte bra för det betyder att det kommer finnas mat till bebisen, men jag skiter i att det är normalt. DET GÖR ONT!!
• Jag tror att hösten är på väg, eller vad tror ni!? Det stör mig iaf för jag har inte hunnit njuta av sommaren än. Det har varit jobb fram tills för tre veckor sedan och på semestern har vi bara fixat med huset. Sommaren har liksom flugit förbi och det känns som att jag har missat alltihopa.
• Jag saknar min gamla kropp. Framför allt midjan. Just nu känner jag mig verkligen bara som en stor klump, flodhäst typ! Inte det minsta sexigt!
• Jag längtar halvt ihjäl mig efter att kunna dra på mig ett par jeans igen och ett linne som räcker nedanför naveln! Långa tröjor, leggins och mjukisbyxor är inte roligt längre!
• Nu när det blir kyligare om morgnarna och kvällarna hade det varit himla skönt att ha en jacka som gick att knäppa. Kanske därför ajg blivit förkyld??
• Jag längtar efter att äta digistivekex med brieost!!
• Jag är trött på att folk säger åt mig att pluppa ut bebisen nu. Både mamma och grannen är på mig så fort de ser mig. De vill väl bara visa att de längtar lika mycket som jag och är nyfikna på vem det är där inne. Men det är så störande för jag vill också att bebisen ska komma ut. MEN, det finns INGENTING som jag kan göra för att skynda på det! Bebisen kommer när den kommer! Spring i trappor, ät ananas, ha sex gör si gör så.. bla bla bla!!!!

 

Christer är inte det minsta förtjust i att vara med på kort, minst av allt arrangerade kort där man ska stå framför en kamera och se glad ut. Därför har vi nästan inga kort på oss tillsammans, vi har några suddiga mobilbilder och så några som är tagna vid jul, födelsedagar osv men inte ett enda med gravidmagen. Vilket jag tycker är tråkigt så därför fick Christer ställa upp på några kort idag. Jag fick inte med något léende men det får gå ändå^^

 

Idag har vi dessutom varit och skrivit under faderskapspappren. Skönt att ha det gjort innan bebisen kommer så slipper man tänka på det sen, och skulle det hända mig något så är det Christer som får vårdnaden och ingen annan. Jag tycker att det är så sjukt att man ska behöva skriva på papper som intygar faderskapet bara för att man inte är gifta. Men så är det och nu är det i alla fall gjort. Så ca en vecka efter att bebisen kommit ringer kvinnan som var vittne upp oss och frågar om födelsedatum och bebisens namn och sedan är det klart.

 

Besöket på MVC gick jätte bra.

Här kommer lite kortfattad info om vad som hänt de senaste två veckorna:

• Vikt 57 kilo (+2 kilo sedan förra besöket och +10 kilo sedan inskrivning)
• Blodtryck 105/70 (som tydligen var konstiga siffror men inget farligt, vad det nu ska betyda? Förra gången var det 115/75)
• Sf mått 34 cm (förra gången låg det på 32 cm så + 2 cm där) Jag ligger precis mitt på kurvan så hon sa att det antagligen blir en medelstor bebis på 3500g om jag går tiden ut.
• Bebisens hjärtljud var 144 slag i minuten, precis som förra gången.
• Bebisen ligger likadant som den gjort sedan en månad tillbaka med huvudet fixerat, ansiktet vänt åt höger, ryggen på vänster sida och benen på höger sida under revbenen. En fot gick att känna väldigt väl när hon skulle mäta magen^^
• Svar på järnvärdet kommer under veckan då jag fick lämna ett nytt prov idag, det låg ju på 100 sist så jag hoppas att järntabletterna gjort nytta nu.

I natt har jag faktiskt sovit mer än jag gjort några nätter i rad nu. Jag vaknade bara en gång vid två och var tvungen att gå och kissa och så en gång vid fem när Christer skulle gå upp. Då var jag tvungen att gå ner och ta en alvedon för mitt högra bröst höll på att ta livet av mig. Jag har haft så sjukt ont i ena bröstet i två veckor nu. Speciellt på natten. Det är ömt och känns knöligt?! Och jag tycker att det är så konstigt att det bara är ena bröstet... Jag har googlat lite och det verkar vara ganska många som får ömma bröst någon vecka innan bebisen kommer. Så det borde väl vara normalt? Någon som känner igen sig??

 

Bebisen skrämde mig lite igår kväll också. Jag hade inte känt några rörelser på en stund, men magen var alldeles sned så man kunde se hur bebisen låg och känna benen så jag buffade lite men fick inget svar. Så Christer fick sätta på musik och buffa lite han också och till slut fick vi några buffar tillbaka. Antar att bebisen bara sov och antagligen blev irriterade på oss som störde. Men lite orolig blir man ju... Nu är jag dock lugn för bebisen har buffat en massa nu på morgonen. <3 Lilla bebis du får inte skrämmas så!! Kom ut istället! ^^ <3

 

Idag har vi gått 36 fulla veckor och går in i vecka 37. Nu är bebisen tydligen "färdigbakad" och kan komma när som helst.

Jag har ju haft några dagar i veckan med riktigt täta förvärkar som gjort ont men igår kändes det mycket bättre så det är skönt. Jag vill allt att bebisen ska stanna i magen någon vecka till.

Det märks det att det börjar närma sig nu, jag är väldigt mycket osmidigare, tröttare och tyngre.

Magen hänger mer nu och man kan verkligen se vilken sida det är bebisen ligger på (vänster).

Brösten har börjat ömma lite smått igen. Ungefär som i början när de växte. Någon annan som känner igen det?

Nu är barnrummet på G också, igår kom tapeterna upp och på torsdag skall det läggas golv! Äntligen!!

Den här gravidtäppan jag har ger sig inte, har väl haft den i ca två månader nu... men det brukar räcka med att ta nässpray på morgonen och på kvällen så det är iaf skönt.

Jag har känt bebisen hicka nu också, två gånger!! Så häftigt!!

Annars flyter det på som vanligt, jag fixar, grejar o har mig. Ligga stilla är ingenting för mig. ^^

 

Fy vilka sammandragningar/förvärkar jag har haft sedan natten tills igår. De kommer rätt ofta, mest när jag sitter eller ligger ner och slappnar av. Ska det inte vara tvärtom??

Magen blir iaf stenhård och spänd och gör ont, inte så som mensvärk långt ner i magen som många säger utan det gör ont i hela magen när den blir spänd, mest som ett tryck uppifrån revbenen ner mot mitten av magen och bak i ryggen. Är det för att jag har så kort överkropp och magen sitter så högt som det känns i hela magen? Ju mer jag slappnar av eller försöker andas desto värre blir det. Och inte går det hitta någon bekväm sitt- eller liggställning heller. Vad trött jag blir! Och det här är bara början förstår jag... är ju en hel månad kvar till BF...

 

I tisdags fick jag träffa en ny barnmorska på mvc som jag ska ha de sista gångerna nu då den jag haft innan gått på semester. Den nya är verkligen jätte bra, berättar vad hon gör och förklarar saker.

Den jag haft innan måste man fråga om allt för att få veta något. Hon säger verkligen ingenting.

Mitt järnvärde låg på 112 sist, väldigt lågt med andra ord eftersom 110 är det lägsta man bör ha. Men min barnmorska sa ingenting om det, allting såg bra ut. Så i tisdags sa den nya barnmorskan att jag bör äta järntabletter för säkerhets skull eftersom det bara var precis snäppet över vad det borde vara. Så jag köpte järntabletter och har tagit 3 om dagen i 2 dagar nu.

Jag lämnade blodprover i onsdags som jag fick svar på idag. Barnmorskan ringde mig nu på morgonen och frågade om jag köpt järntabletter för nu låg värdet bara på 100!! Fan vad jag stör mig, hade den tidigare barnmorskan sagt att det var lågt hade jag ju kunnat börja med järntabletterna tidigare och sluppit få så lågt värde. Men men, ingenting att göra åt nu. Jag ska iaf ta 4 tabletter 2 timmar efter frukost varje dag, gärna ihop med lite extra c-vitamin så ska jag lämna ett nytt prov när jag ska dit om 1,5 vecka igen.

Så håll tummarna för att mitt järnväde ska gå upp nu.

Jag trodde det var värmen som gjorde mig extra trött men det här är ju säkert ännu en bidragande faktor...

 

Idag har jag fått mycket gjort, både nytta och nöje.

Förmiddagen började i alla fall med att jag åkte hem till min kusin för lite fika och bebissnack^^ Hon har en dotter på lite över 9 månader så det blev lite bebisgos också^^ Och hundgos också för den delen, lille Hubbe skall inte glömmas bort^^

Tack för en trevlig förmiddag!

 

Igår damp det ner en napp från MAM i brevlådan, man får tydligen en sådan om man gillar deras facebooksida, så har ni med småbarn eller som är gravida inte redan gjort det, gör det nu. Nappar går väl alltid åt tänker jag^^

 

Sedan ringde mamma och berättade att hennes granne höll på att rensa hemma och skulle köra en massa till tippen. Bland annat den här bebisgungan som mamma tog tillvara på. Blir ju perfekt till bebisen. Den har 6 gunghastigheter och spelar musik.

 

Igår var jag och hämtade ut ett gravidpaket från Babyland. En sådan där gratisbox man får när man väntar barn som innehöll lite smått och gott..

 

Jag blir bara större och större för var dag som går nu känns det som. Men bebisen ska ju lägga på sig mellan 20-30gram per dag nu så det är väl inte så konstigt kanske^^

 

Så, för att citera Christer: Du ser ut som man känner sig efter julafton.