I natt har den här kissen sovit ensam, utstängd på altanen. Dock INTE med flit kan jag ju tilllägga!

Hon sover alltid i en korg intill vår säng men igår kom hon inte när jag ropade på henne. Just då tänkte jag inte mer på det för Christer var kvar nere så jag somnade. Sedan vaknade jag vid halv sex i morse och kom på att Spike inte varit ute sedan vid åtta tiden kvällen innan så jag drog på mig morgonrocken och gick ner för att släppa ut honom på baksidan. Så när jag öppnar altandörren får jag se en liten kisse med STORA ögon sitta där och hon bara rusar in. Stackars Lilly hade blivit utstängd när Christer gick och lade sig igår. Tur att det inte är kallt om nätterna nu och att vi har dynor, kuddar och filtar där ute så hon ändå har kunnat sova mjukt. Om hon nu sovit alls? Hon kanske har suttit o skrikit utan att vi hört henne? Usch vad ledsen jag blir. Hon måste ha trott att vi inte tycker om henne längre eller nått. Eller är det mina gravidhormoner som spökar nu när jag tänker att katten tänker så? Mycket möjligt! Iaf gick jag ut med Spike och sedan gick vi upp och lade oss igen alla tre.