Klockan sju i morse tyckte både Alma och Christer att det var dags att vakna, Christer gick ner medan jag ammade och sedan ville jag somna om men det ville inte den lilla damen. Dock är vi lika envisa båda två och den här gången vann mamman så vi låg kvar i sängen ända till halv 10 och jag fick faktiskt somna om mellan halv 8 och 9. Inte illa det! Sedan låg jag en halvtimma och bara tittade på detta lilla underverk. Jag kan inte fatta att hon, som är så perfekt, faktiskt är våran. Helt otroligt!