Igår var jag en sväng hos Josephine på kvällen och hjälpte henne att packa.

Japp, hon sa flytta. 32 mil bort för kärleken.

Det kommer kännas sjukt konstigt att man inte längre kommer kunna åka och hälsa på varandra en eftermiddag eller ta en fika en förmiddag innan jobbet om man känner för det. Jag och Josephine har varit vänner i över 10 år så jag kommer sakna henne sjukt mycket! Börjar nästan gråta bara jag tänker på det^^ Helst av allt vill jag ju att hon ska stanna, men jag förstår varför hon måste flytta. Ett långdistansförhållande håller sällan i längden. Riktiga vänner däremot kan träffas 3 gånger om året och det känns fortfarande som att man sågs igår. Men så sällan ska vi förhoppningsvis inte behöva ses! Det finns ju telefon och internet också så detta ska vi nog klara^^

 

Josephine hade iaf lite saker som hon inte ville ha med sig när hon flyttar så jag fick några av dem.

Fruktskålan i glas nedan tex.