Att desperat hålla uppe en fasad

 
Den senaste veckan har jag mått så himla dåligt. Jag har varit arg, lättirriterad, ledsen, förtvivlad, ja allmänt olycklig. Och jag vet inte varför!? Eller kanske, jag har mina aningar. Jag har nämligen hört att man kan få hemsk pms efter en graviditet... så det kanske är det jag drabbats av nu?!
Efter förlossningen så blödde jag i 10 dagar, fyra veckor senare fick jag min mens, en månad senare fick jag den igen och tre veckor efter det började jag med mini-piller. Efter att ha ätit dem i en vecka så hade jag ytterligare en blödning men sen har jag inte haft någon mer på ett halvår nu. Tydligen kan just de pillren jag äter i kombination med amning göra att blödningarna uteblir. Men nu då jag i stort sett slutat att amma så har mensen kommit tillbaka. Och det stämmer ju rätt bra in då att det är några dagar innan och nu under blödningen som jag mår skit. 
Då är frågan,om det nu är pms besvär som uppkommit efter graviditeten, ska jag behöva må och känna så här varje månad nu hedanefter?! Det går ju inte!!
Den här veckan och speciellt de senaste dagarna har jag ansträngt mig så extremt för att försöka hålla uppe en fasad av att allting är bra. Jag vet att jag har misslyckats för det går inte att inte se att jag mår skit, hur mycket jag än anstränger mig. Igår var den värsta dagen hittills. Jag ville bara ta Alma och mitt pick och pack och dra! Inte  
för alltid, men komma bort i några dagar i alla fall. Jag satt länge och funderade över vart jag skulle kunna åka och vad jag skulle kunna hitta på, men jag kom inte på något. Men ska jag vara ärlig, så känns det som att det är precis vad jag skulle behöva just nu. Komma bort och ladda om batterierna. 
Jag skulle behöva vara med människor som kan ge mig energi just nu känner jag. Alma ger ju en massa energi, men hon tar ju en massa energi också, så där går det ju plus minus noll. 
 
När jag mår dåligt så börjar alla negativa tankar att ta över och jag har väldigt svårt att fokusera på det positiva. En massa tankar snurrar i huvudet och jag har lust att be både den ena och den andra människan att fara och flyga!! Det känns i alla fall skönt att få ha skrivit av sig lite, även om det bara är en liten bråkdel av allt som kommit med här. Det andra är inte något som jag vill skriva ner så vem som helt kan läsa det, nej, jag får kanske ta och ringa ett samtal istället och prata av mig med den enda människan som jag känner orkar lyssna på mitt gnäll utan att dömma. För när man mår skit så vill man inte ha en massa onödiga kommentarer om att det finns folk som har det värre osv. Man vill bara att någon ska lyssna, och faktiskt höra vad det är man säger och känner. 
Och jag har väl faktiskt ganska mycket tur som har en sån människa i mitt liv. Som jag vet kommer finnas där tills vi båda är två gamla grå tanter! 
Nu, ut i solen på en långpromenad och inte tänka på något!
 

Min första morsdag

Idag och i år firar jag min allra första morsdag som mamma. Mamma till världens finaste dotter!! Livets största gåva är du och att just jag får vara din mamma. <3
Vi har inte firat något speciellt idag. Min pappa har varit här så han och Chruster har nytt fönstret och balkongdörren i vårt sovrum. Jag och Alma har lekt och sen gjord ejag hemmagjord pizza till lunch. Jag fick nämligen en pizzamatta i morsdagpresent så var ju tvungen att testa den. Den ska funka som en pizzasten och göra bottnen extra krispig, fast mattan är gjord i silicon istället så den smidigt ska gå att lägga undan. Jag tyckte inte att det blev så stor skillnad på pizzabottnen, men jag hade kanske behövt ha inne den lite längre i ugnen, eller också bakat med jäst istället för med bakpulver. Ska testa det en dag! 
 
Hoppas ni andra mammor dör ute har en riktigt mysig morsdag och ett bra avslut på helgen <3
 
 
 

Ikväll är jag ledsen..

Ledsen för att jag har människor i min omgivning som envisas med att ständigt hitta fel hos andra.
Hitta brister och påpeka dem för att på något konstigt sätt själv må bättre.
Att tycka och göra saker precis tvärt om bara för att jävlas.
Just nu vet jag inte vad jag vill göra. Men om det fortsätter så här så vill jag inte ha den här människan i mitt eller min dotters liv. Alma ska inte behöva vara kring folk som alltid kommer leta efter hennes "fel och brister" och påpeka dem för henne. I mina ögon har hon inga fel eller brister. I mina ögon är hon den mest perfekta människan i världen. Och det gör så fruktansvärt ont när man får höra andra påpeka saker som har med henne att göra på ett negativt sätt. Det kanske är menat som ett skämt från deras sida, men man skämtar inte om någon annans barn! Och inte om sitt eget heller för den delen! Jag är så jävla trött på att bli nedklankad på!! Att få höra att man är en elak mamma och att det är så synd om Alma som fick så elaka föräldrar för att ens barn inte får äta tårta eller glass när hon bara är 8 månader. Vem fan är det egentligen som är en elak förälder i den här situationen?! Den föräldern som inte låter sitt spädbarn äta glass eller den föräldern som säger till sitt barn att det är elakt?!
Jag vill inte att min dotter ska växa upp och se människor omkring henne säga elaka saker till henne eller hennes mamma. För som mamma så är jag automatiskt hennes största förebild. Hon ska inte tro att det är okej att behandla någon annan på det sättet eller låta sig behandlas så av någon annan. Bara för att man råkar ha en annan åsikt eller smak så betyder inte det att jag eller den personen som tycker annorlunda är dum i huvudet! Men det är det man ständigt får höra. Jag är så jävla trött på att alla tror att den här människan är så jävla trevlig. Ni skulle bara veta hur mycket skit som kommer ur dennes mun som handlar om er. Om alla. För alla är dumma i huvudet och den här personen är perfekt och kan och vet precis allting. Enligt sig själv. 
Jag är så jävla trött på all negativitet och att all energi liksom sugs ur en så fort man varit i närheten.
Jag är så trött på hur jag låter mig påverkas och själv bli negativ. 
Trött på att jag inte bara kan skaka av mig det och inte bry mig.. 
Jag är så trött och ledsen på allt!

Baby mine

 
Tänk att man kan älska någon så mycket som man älskar sitt barn. Den här lilla tjejen alltså, så mycket känslor hon väcker inom mig. Jag vill vara både en tigermamma som kan skydda henne från allt ont och en stor björnmamma med en famn hon alltid kan söka tröst i. Jag vill vara hennes ljus i mörkret som hon alltid kan vända sig till för råd eller vägledning. En mamma som lyssnar när hon behöver bli hörd och som stöttar oavsett vad. Jag vill att hon alltid ska veta hur mycket jag älskar henne och att hon för mig är den absolut finaste människan i världen. Det får hon aldrig någonsin tvivla på! Jag vill vara den bästa förebilden jag bara kan och jag hoppas att hon en dag kommer vara stolt över att vara just min dotter och att hon fick mig som sin mamma. 
Det är min strävan här i livet.
 
 
 

Saker jag inte gör - listan

Jag har sett på flera bloggar att de gjort en lista över saker som de inte gör, så nu när Alma tar sin förmiddagsvila tänkte jag göra en likadan, i brist på annat att blogga om.
 
 
*Jag dricker inte kaffe. Har aldrig gjort och kommer antagligen aldrig att göra. Tycker att det liktar så fruktansvärt illa.
* Jag dricker inte alkohol. Har druckit en gång sedan jag var 21år och kommer antagligen inte att göra det igen. Jag tycker inte att det är gott och det är definitivt inte värt pengarna! Alkohol och barn hör dessutom inte ihop enligt mig. 
* Jag äter inte lök, för att det kliar och rinner i mina ögon samt näsan när jag gör det.
* Jag tycker inte om lakrits.
* Jag äter inte korv, undantaget bupilsnerkorv och scans ost- och baconkorv.
* Jag är inte vidare förtjust i halvfabrikat utan lagar helst maten från grunden. Bortsett från typ buljong, det köper jag gärna.
* Jag trivs inte i storstan, det kan väl vara kul att gå omkring där under en dag men jag skulle aldrig bosätta mig där. Allt finns ju inom räckhåll och så, men det är ändå inte värt det.
* Jag tvättar oftast inte bort mitt smink innan jag går och lägger mig. Jag vet att det inte är bra för huden men jag skyller på att jag är trött.
* Jag är varken en katt- eller hundmänniska trots att jag har båda. Jag tycker om mina djur och vissa andra individer eller raser, men det finns definitivt flera hundraser som jag inte klarar av. Tex schäfer, jag tycker att de är jätte jobbiga.
* Jag tycker inte om sport. Är inte intresserad över huvudtaget. Jag höll på med bågskytte ett tag när jag var yngre, det var riktigt kul faktiskt, emnsen började jag högstadiet och hade inte tid längre, det fanns annat som var ännu roligare, så då lade jag av med det. 
* Jag tycker inte om höga ljud, därav att jag inte går på fest och så. Tystnad är underbart!
* Jag tycker inte om stark mat, att det gör ont när man äter är inte njutbart för mig. 
* Jag tycker inte om trädgårdsarbete, det är inte värt tiden liksom. Därför ska vi fixa i trädgården i sommar och så igen alla rabatter. Några krukor med blommor och en pallgrage med lite sallad, dill och ärtor räcker för mig! 
* Jag köper aldrig något utan att kolla vad det kostar. ALDRIG! Är det för dyrt så struntar jag i det eller lägger tillbaka något annat jag har i kundvagnen. Oftast köper jag bara sådant som jag brukar köpa, men ibland kommer det ju ut nyheter som man kanske vill testa, men då är det oftast priset som avgör om jag testar eller inte. Samma sak gäller kläder. Hittar jag något snyggt men tycker att det är för dyrt så blir det automatiskt fult direkt. 
* Jag äter inte skalet från popcornkärnorna när jag äter popcorn, de sitter jag och petar bort. Men detta har jag fått skärpa mig med för min sambo störde sig på att se mig sitta som en ekorre och äta ur popcornskålen^^
* Jag tycker inte om färgerna orange, röd och grön. Mintgrönt älskar jag så den är ett undantag. Rött går an vid jul men annars är det ett big no no! Min mamma älskar däremot grönt så hon köper gröna saker till Alma och min pappa älskar rött så han köper röda saker. Så lite av dessa färger får jag  ändå stå ut med..
* Jag ger inte folk komplimanger, inte så ofta som jag borde i alla fall. det är verkligen en sak som jag behöver bättra mig på!
* Jag noppar inte ögonbrynen. Den smärtan klarar jag inte av! 
 
Vad finns det för saker som ni inte gör men som "alla" andra gör?

Att gå ner sig i ångestträsket

 
Som människa är jag inte särskilt spontan, jag blir nervös och orolig när jag inte planerar eller vet vad som väntar eller hur jag vill ha saker och ting. Vissa dagar så går jag verkligen ner mig i mina tankar och ångestträsket. Igår var en sådan dag. Sedan Alma blev till så har jag funderat extra mycket över alla beslut jag fattar, för det är ju mina beslut som kommer att påverka hennes uppväxt och hur hon blir som människa. Det är ett STORT ansvar man har som förälder. De flesta tänker säkerligen inte alls på det på det viset utan livet flyter på och när ett beslut ska fattas så gör man det ganska lätt. Jag däremot analyserar det mesta. Väger för och nacktdelar mot varandra om och om och om igen i mitt huvud. Ena dagen kan jag vara säker på min sak och nästa dag är jag osäker igen. Jag säger inte att jag går omkring och är orolig jämt och ständigt, men vissa dagar väller liksom de där för mig jätte viktiga frågorna över mig som en våg och då kan jag inte bara släppa det. 
 
Jag tänker inte gå in i detalj på vad det är jag funderar över eller hur jag tänker kring saker. För vad jag än kommer att skriva här så är det någon som jag kommer att trampa på tårna. För alla tycker och tänker vi olika beroende på vår uppväxt och våra livserfarenheter. 
 
I det stora hela så var det jag funderade över igår följande:
* Om, när och hur mycket Alma ska gå på förskola. 
* Hurvida vi kan leva det livet vi vill leva om jag skulle jobba 50% i några år.
* Vill vi försöka ge Alma ett syskon eller ska hon vara ett endabarn? Vad är för och nackdelarna med att ha eller inte ha syskon? 
* Vad skulle hända om jag dog under en eventuell ny graviditet eller förlossning? Vill man verkligen ta den risken? 
* Ska man utesluta vissa människor ur Almas liv pga att de får mig att må dåligt och att risken finns att de även kommer påverka henne?
Osv osv...
 
Hur jag tänker kring de här frågorna kommer jag inte att ta upp här, för jag vill inte ha några kommentarer eller tillrättavisanden om att så kan du ju inte tycka, tänka eller resonera. Att jag är dum i huvudet som tänker eller gör si eller så det har jag redan fått höra under hela mitt liv så det räcker. 
Jag var tex dum i huvudet när jag skaffade hund. För nu kunde jag ju inte ut och resa och göra vad jag vill när jag vill.
När vi valde att inte döpa Alma i kyrkan pga att jag och Christer inte är religiösa var jag också dum i huvudet. För det är ju en tradition och så SKA man göra. 
 
Jag är SÅ trött på alla människor som talar om för andra hur de ska leva sina liv. Jag skulle aldrig få för mig att säga åt en människa att si och så kan du inte göra, så länge det inte är något olagligt då. 
Jag förstår verkligen inte hur folk känner att de har rätt att döma andra och deras val?! 
Vad fan ger dig rätten att bete dig så?! Är det för att du är äldre? För att du själv har barn? För att du minsann har mer livserfarenhet och att dina föräldrar lärt dig det? Det finns inga ursäkter! Du har inte rätt att lägga dig i någon annans liv! 
 
Varför gör vi så då? För att vi själva mår bättre av att kunna klanka ner på andra? För att vi är duktiga och bättre när vi har ett skinande rent hem? När vi sliter röven av oss på jobbet och jobbar så många extratimmar som vi bara kan och barnen får vara på förskolan från kl 6-18 så vi kan åka på utlandssemester en gång per år, ha dyra märkeskläder, köpa julklappar för flera tusen till våra barn och dricka vin och äta räkor varje lördagkväll?
Är det verkligen det som gör oss till bättre människor?
 
Vad jag än kommer att fatta för beslut i livet så gör jag det baserat på vad som känns rätt i hjärta och själ. Utifrån vad jag tror är bäst för min familj. Det är inte och kommer inte att bli lättare att fatta de där livsavgörande besluten, för ja, så ser jag det. Varje beslut jag tar är på ett eller annat sätt avgörande för hur mitt och min dotters liv kommer att bli. Både stora och små beslut. Beroende på vilken förskola man väljer så kommer hon få det på ett visst sätt. Eftersom det är olika pedagoger som arbetar där och fast de fått samma utbildning så är de olika individer som tänker olika. Så är det ju bara. Och det kommer vare sig jag vill eller inte att påverka Almas liv. Som förälder vill jag kunna ge henne de bästa förutsättningarna jag bara kan. Jag vill att hon ska känna sig sedd, älskad och få möjlighet att utforska världen och sig själv. Och framför allt vill jag att hon ska känna sig trygg. Trygg i sig själv och i vetskapen om att hon har föräldrar som alltid finns där. Som utan tvekan släpper det de har för händerna och finns där för henne när hon behöver det. För en sån förälder vill jag vara. En närvarande förälder som gör så gott jag kan och lyssnar på vad det är mitt barn behöver. För barn har också behov, behov av att hävda sig och känna sig som egna individer och inte bli tillsagda vad de ska och inte ska göra hela tiden.
 
Det här går ju att diskutera hur länge som helst och jag ha så många tankar och åsikter om just ämnet föräldraskap. Men som förälder behöver man inte kritik, man behöver positiv respons. Man behöver precis som barn få höra att man är duktig och gör ett bra jobb. För att vara förälder, det är faktiskt inte alltid så lätt.
Men trots det så är det enligt mig det allra bästa som finns! 

Nyklippt

Idag åkte jag och Alma och hämtade upp mamma/mormor när hon slutade jobbet. Sedan bar det av mot stan för jag hade bestämt att jag behövde klippa mig och under tiden som jag blev ompysslad en stund så fick Alma busa med mormor, perfekt! Senast jag klippte mig var en månad innan Alma föddes, sju månader alltså så det var verkligen på tiden. Jag gav frisören i stort sett fria händer, jag sa att jag ville ha lugg igen och att jag ville ha kortare och lite mer volym. Här nedan ser ni resultatet. Det känns så skönt att ha blivit av med det tuffsiga och slitna amningshåret. 
 
 
 
 

Nej nej nej nej!

Jag är så grymt dålig på att säga nej. Jag är inte rädd för att ta en konflikt, det har jag inga problem med. Eller att säga vad jag tycker och tänker när det kommer till det mesta. Men jag är så himla mån om att göra alla andra till lags att jag ibland säger ja fast jag egentligen inte vill. Sedan får jag ångest över det för att det inte blir som jag tänkt mig. Jag vill inte göra någon besviken, men problemet är ju att det är jag själv som blir besviken istället. Och så ska det ju inte behöva vara. 
 
Jag har drömt och fantiserat om mammalivet hur länge som helst och sett så mycket fram emot att få bara vara mamma och sambo i över ett år utan några andra måsten. Att inte ha någon annan tid att passa än då vi ska till bvc och resten av tiden bara ägna mig åt att träffa vänner, fixa och dona här hemma och bara njuta av att vara mamma. 
Men sedan får man förslag om att man ska göra dittan och dattan och då kommer problemet igen. Jag har ju en massa tid så varför skulle jag säga nej. Att bara ha "jag vill inte för det är inte så jag tänkt mig det" som anledning att säga nej känns så fel. 
Jag har en massa saker att göra i vår som jag lovat, men just nu har jag bara lust att säga att nej, jag kan inte, jag VILL INTE! 
Jag som längtat så efter att få vara ledig alla högtider Almas första år. Fira en lång ledig påsk utan uppehåll för jobb, vala ledig över midsommar, ha semester hela sommaren och så vidare. 
 
Hur har ni andra mammor gjort när ni varit mammalediga?
Någon annan som har samma ångest som jag har?
 
Inatt drömde jag att Alma lärt sig att både krypa och gå och att jag missat alltihopa. Det om något borde väl vara ett tecken! Jag vill ju bara få vara mamma. Varför kan jag inte få vara det?
 
 

Att inse fakta

Ibland kan det vara väldigt svårt att inse sanningen. Den här veckan har jag varit helt slut! Helt kraftlös i både kroppen och huvudet. Jag tar på mig alldeles för mycket och envisas med att klara allting själv. För jag vill ju att det ska bli gjort på mitt sätt. Om jag ber om hjälp med en del saker så måste jag ju ändå göra om den själv sen. För jag klarar inte av när saker inte blir "rätt" gjorda. Dessutom har jag svårt att lita på folk. Jag vet att det finns många som kan och vill hjälpa till men hur skulle det kunna gå till liksom?! Christer kan hjälpa till med städning typ, that's it! Men som förberedelserna inför kalaset nu i helgen, som bakning och dekorering kan ju bara jag göra, för jag vill att det ska bli så som jag vill ha det. Samma sak med matlagning, jag vill laga maten så jag vet vad det är i den. Jag är sååå kräsen när det kommer till mat. Och när det kommer till Alma är mitt kontrollbehov ännu värre. Jag litar verkligen inte på att någon annan kan ta hand om henne, förutom Christer då. Men när det kommer till andra så känner jag att gränsen går vid att de kan hålla henne när jag är i närheten. Jag skulle aldrig släppa iväg henne med någon annan där jag inte är i närheten. Nej nej nej!! Förhoppningsvis kommer det ändra sig när hon blir lite äldre, när jag slutat amma och jag vet att hon inte är lika sårbar och i lika stort behov av mig. Men just nu är det verkligen skitsvårt! Dessutom har jag en hund som behöver kärlek och uppmärksamhet. Och han och katten ska ha mat och vatten. Katten matar Christer varje morgon, men vattnet glömmer han ibland  att kolla så då kommer ju katten och skriker på mig på morgonen när jag sitter och ammar och jag blir så frustrerad. En sån liten sak gör att bägaren rinner över just nu. Så, det är nog bara att inse fakta. Jag måste be Christer om hjälp oftare. Men jag får så dåligt samvete eftersom han varit uppe sen kl 5 på morgonen, jobbat hela dagen och är jätte trött när han kommer hem. Men sanningen är den att jag är lika trött jag. Jag är bara så jävla envis och tjurig av mig. 
Nu är iaf huset adventspyntat och idag ska jag åka och handla det sista som behövs inför kalaset. 
I morgon skall tårtorna göras, borden dukas, dopklänningen strykas och huset städas. 
Så på lördag är det bara att ordna de sista förberedelserna. Spackla tårtorna, duscha, bada och lägga upp all mat på fat. Det ska vi nog klara! 
 
 

Mjölkstockning

Fy fan vilken jobbig dag jag hade igår. Jag hade en stor knöl i vänster bröst som vägrade att försvinna hur mycket jag än ammade. Jag duschade varmt, masserade, klädde mig varmt och testade med olika amningsställningar men ingenting verkade hjälpa. Så ont gjorde det att jag till sist fick ta en ipren. Varför har jag inte köpt en bröstpump tidigare liksom. Jag var så arg på mig själv. Men jag gick iaf och lade mig på kvällen och bestämde mig för att höra av mig till vårdcentralen idag på morgonen.
 
Men, klockan 4 i morse vaknade jag av att Alma låg i vaggan och vred på sig så jag tog upp henne och lade henne med kroppen utmed min sida, som när man ammar tvillingar, hon var riktigt hungrig och åt på ordentligt och vipps så var knölen borta! Hallelujah!! Alltså det här med mjölkstockning och ömma bröst är nog det värsta jag varit med om. Så nu är det jag som håller mig ordentligt varm och varierar amningsställning oftare så hon verkligen kommer åt att tömma alla mjölkgångar.
 
Idag har vi bara tagit det lugnt. Vi har myst och lekt på golvet, Alma har fått bada vilket hon tyckte var galet kul. Hennes ögon var vidöppna, hon skvätte ner hela mig och skrattade med hela ansiktet hela tiden.
Underbara unge vad jag älskar dig! Sedan har vi tagit en promenad med Spike och gick sedan iväg till Ica för att hämta ut ett paket innehållande en julklapp till Alma. Jag skulle inte köpa något till henne i år men jag kunde inte låta bli när jag såg den här saken så det fick bli en julklapp i alla fall^^ 
När vi kom in låg Alma fortfarande och sov i vagnen så då passade jag på att göra lunch, köttbullar, potatis och gräddsås blev det, mums! Alma sover fortfarande men vaknar nog snart för att äta tror jag. 
Annars har vi ingenting planerat idag utan ska bara vara. 
 
Vad gör ni en grå novemberdag som denna?
 
 
Pyjamasbebis <3
 
 
 
 
 

Lilla jag

De första månaderna sa alla att Alma bara var lik Christer, men nu tycker jag att hon börjar bli lite lik mig också. Här har jag rotat fram några bebisbilder på mig. 
 
 
 
 
 
Jag och Alma ca 3 månader gamla båda två. Är vi lika tycker ni?
 
 

20 sanningar

Tjugo sanningar om mig utmaningen sprids på bloggar och instagram, jag har inte blivit utmanad men tänkte ändå göra en egen variant här på bloggen.
 
 
1. Jag är väldigt självständig och vill helst göra saker själv så det blir gjort så som jag vill. 
2. Jag har hemska komplex för mina bröst. Tycker för övrigt att de flesta brösten är fula. Speciellt stora. Små fasta bröst ska det vara isf!
3. Jag tycker att korv är så jävla äckligt! Det finns två sorters korv som jag kan äta utan att få kväljningar och det är bullens pilsnerkorv och scans ost- och baconkorv. 
4. När jag äter lök blir jag alldeles snorig och mina ögin kliar och blir rinniga.
5. Vi har köpt vårt hus genom auktion hos kronofogden. 
6. Christer hade inte ens sett husets insida när vi köpte det. Jag och min far var här på visningen som höll på under 45 minuter, mitt i vintern och det fanns varken el eller vatten i huset så vi fick gå runt med ficklampa.
7. Apor är de äckligaste djuren jag vet. Shimpanser och Orangutanger är så obehagliga..
8. Jag har en förmåga att alltid tappa bort det ena örhänget  ett par. Just nu har jag inte haft örhängen  på flera veckor eftersom jag inte hittar något komplett par^^
9. Jag har aldrig rökt eller snusat. Inte ens testat.
10. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker och låter inte någon trampa på mig.
11. Om jag vill ha någonting ser jag till att skaffa/få det. På ett eller annat sätt. Dock alltid på ett schysst sätt!
12. Jag sätter oftast andras välbefinnande framför mitt eget. 
13. Jag hatar när folk drar fram saker och inte ställer undan efter sig. Som tex när Christer dricker kaffe i vardagsrummet och inte tar med sig koppen när han går ut i köket igen utan låter den stå. Baaaah!!! 
14. Jag hatar alla typer av sport. Jag är verkligen helt ointresserad. Fotboll är bland det barnsligaste jag vet, vuxna mäniskor som jagar en boll liksom. Lägg av!! 
15. Jag har aldrig och kommer aldrig att dricka kaffe.
16. Jag hatar bedövningssprutan man får hos tandläkaren, så om jag måste laga ett hål så tar jag hellre smärtan en stund än att låta dem stoppa in den där stora sprutan i käften på mig. 
17. Jag mår illa av tanken på att det finns folk som skaffar barn av fel anledning. Tex för att slippa jobba, plugga osv. Det finns så många som inte borde ha barn och de skaffar hur många som helst medan det finns människor som verkligen skulle bli fantastiska föräldrar men inte kan få barn. Att livet är så orättvist gör mig så arg!
18. Jag har uppnått alla utom ett av mina mål i livet. Jag har hittat mannen i mitt liv, blivit mamma, köpt hus och har en chihuahua. Det enda som återstår på min checklista är att besöka Disneyworld. 
19. Jag tycker att färdigmat och halvfabrikat är jätte äckligt. Lukten av mamma scans köttbullar ger mig kväljningar.
20. Jag tycker att det är jätte jobbigt med fulla människor, speciellt när de blir som en helt annan person när de är alkoholpåverkade. Jag kommer antagligen inte att dricka någon alkohol mer, iaf inte förrän Alma är vuxen. Alkohol och barn hör verkligen inte ihop. Jag vet att man inte får tala negativt om alkohol för det hör ju till att ta ett glas vin till maten eller ta en nubbe på midsommar osv. Men jag tycker bara att det är en dålig ursäkt. Midsommar, valborg, jul och nyår än minst lika roliga utan alkoholen. Och kan man inte ha roligt utan alkohol bör man nog söka hjälp. Sedan vet jag att många bara tar ett glas för att de tycker att det är gott, och fine, gör du det. Men jag tyck

Victoria's secret body mist

Jag brukar inte unna mig själv saker utan sparar hellre pengarna eller lägger dem på mat. Jag köper i stort sett aldrig något till fullpris utan passar på när det är rea eller extrapris. Likaså har jag gjort nu. Jag har länge velat köpa någon av Victoria's secret body mists men har tyckt att de varit för dyra.
Men vet ni vad!? De har fått in några av dofterna på Rusta och säljer dem för 99kr!! 
Nu kunde jag ju inte låta bli^^
 
 

Inte som jag tänkt mig

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt mig. Vi hade tid på bvc på förmiddagen, sedan hade jag tänkt gå till affären, dammsuga, laga mat och tvätta men så blev det inte.
Vi gick upp vid 9 och åt frukost, sedan tog vi en promenad med Spike och knallade sedan iväg mot bvc vid 11.
 
Allting gick jätte bra på bvc, med Alma iaf. Annat var det med mamman.
Alma hade gått upp 356g, från 3104g till 3460g. Mammas och pappas duktiga tjej!! <3
Nu behöver jag inte längre väcka henne var tredje timma utan hon får äta när hon vill. Så himla skönt!!
2,5 cm längre hade hon blivit och är nu 50,5cm och huvudomfånget har vuxit från 33cm till 35cm.
Så det fanns ingenting att påpeka utan hon växer som hon ska.
 
När hon var färdigundersökt så låg hon på skötbordet och jag skulle klä på henne när jag kände hur det blev helt snurrigt, kallsvettig och alla ljud lät som i en burk så jag sa att nu måste jag sätta mig ner.
Blodsockerfall.
Jag brukar få det någon gång per år, senast var i våras när jag var på banken. Så himla typiskt.
Barnmorskan fick iaf ropa på några kollegor som kom med saft och frukt och så fick jag lägga mig på en brits medans hon höll Alma. Barnmorskan sa sen att hon såg att jag tappade all färg men att det var hmla bra att jag känner innan jag svimmar att det är på väg så jag hinner sätta eller lägga mig ner. Mitt i alltihopa ville Alma självklart ha mat så jag fick ligga där och amma medans de tog blodprover och kollade blodtrycket.
Sedan vägrade de låta mig gå hem själv så jag fick ringa min pappa som jobbar natt, så han fick komma och hämta upp oss och köra oss hem. Det var som barnmorskan sa en himla tur i oturen att jag fick mitt blodsockerfall när jag var kvar där och inte på vägen hem. Usch vad otäckt! Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända!
Så nu får den här mamman skärpa till sig och se till att äta och dricka ordentligt. Det är svårt att hinna med sig själv när man har en nyfödd, men att riskera att svimma när jag tex går i trappan, bär Alma eller liknande är inget alternativ så nu är det banne mig skärpning!!
 
 
Gårdagens Alma innan vi gick till bvc.

Figursytt och amningstankar

Idag rockar vi figursydd flanellskjorta och jeans. Som jag har saknat mina figursydda kläder och jeans under graviditeten. Leggins, klänningar och mjukisar vill jag inte veta av nu på ett tag^^ Dock kan jag ju inte ha på mig riktigt vad som helst ur garderoben än, det måste ju vara toppar som det är lätt att amma i så en del kläder lär bli oanvända några månader till.
 
 
Amningen funkar för övrigt jätte bra. Jag som var så orolig innan är så himla lättad.
Mjölk verkar det finnas så det räcker till, hoppas att det fortsätter göra det bara allt eftersom hon växer och behöver mer och mer mat. Jag vill ju gärna amma i ett halvår om det går. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men det är faktiskt riktigt mysigt att amma, och det har känts så himla naturligt. Och sedan svullnaden i brösten försvann har det inte gjort ont heller, så himla skönt att slippa såriga bröstvårtor!

Dagens mamma

Hej jeans, jag har saknat er!!
 
 

Min mage

Såhär ser min mage ut idag, en vecka efter förlossningen. Den har dragit ihop sig förvånansvärt fort tycker jag och är bara lite slapp och skrynklig fortfarande. Tatueringen har dessutom gått tillbaka till ursprunglig storlek.
Jag är väldigt hoppfull om att faktiskt få tillbaka magen jag hade innan graviditeten. I alla fall något i närheten^^
 
 
 

Videoblogga?

Vad tycker ni om det här med videoinlägg i bloggen?
Jag tycker det är jätte kul att få höra och se personen som finns bakom bloggen. Man ser ju oftast personen på bilder men det blir ju en helt annan sak när man får höra rösten och se hur personen för sig och gestikulerar.
 
Så nu är min fråga, borde jag börja videoblogga?
Om ja, vad ska jag isf blogga om?
Graviditeten, pysseltips, shopping, inredning, vad vi gjort med huset, frågestunder?
Överös mig med förslag!
 
 

Otroligt jobbig natt

Alltså fy vilken natt! Jag orkar inte!!! Värmen tar verkligen kål på mig. Har inte kunnat sova en blund. Jag har tagit ur täcket ur påslakanet för att det blev för varmt men inte ens det hjälpte. Jag har vänt och vridit mig och säkert vaknat minst en gång i timmen sedan jag gick och lade mig igår. Jag är verkligen helt slut! Att sedan ha en karl liggandes tvärs över hela sängen med armbåden i min rygg, knäna mot mina ben och som dessutom snarkade hjälpte ju inte heller^^ haha Jag puttade på honom flera gånger men han var tillbaka på samma ställe igen efter en halvtimma. Så nej, den här natten har jag fått allt annat än den sömn jag behöver.
Så jag hoppas innerligt att väderprognosen som lovat lite svalare väder idag stämmer för annars kommer jag svimma av utmattning.
Nu? Äta klart frukosten, borsta tänderna och knalla till jobbet!
 
Vad ska ni göra idag?
 

6 månader avklarade

 
Veckorna går bara fortare och fortare känns det som. I början gick det så himla långsamt eftersom amn längtade så efter vecka 12 då den värsta faran är över och vecka 18 då det var ultraljud. Sedan dess har tiden verkligen rusat och jag ser bara mer och mer gravid ut.
Vad har då hänt sedan förra veckan?
  • I fredags fick jag ett plötsligt blodtrycksfall och höll på att svimma när jag var med mamam inne på banken. Men jag fick sätta mig ner en stund, dricka ett glas vatten och sedan var det bra igen. Men det var väldigt otäckt då det hände. Mamma fick tydligen blodtrycksfall ganska ofta under samtliga av sina graviditeter så det kanske ligger i generna..
  • Halsbrännan har faktiskt avtagit lite, jag känner inte av den lika starkt nu iaf och det kommer inga sura uppstötningar varje kväll. Skönt!
  • Jag har börjat få allt större kärlekshandtag och jag HATAR dem! Usch!! Jag som har så smala ben och höfter, det ser ju inte klokt ut när byxerna sitter åt och det putar ut över dem. Näe, detta gillar jag inte! Får ha klänning eller tunika så mycket som möjligt så de inte syns..
  • Jag känner av foglossningen allt mer. Vissa dagar går jag som en anka och är jätte stel^^ Nej det är inte skönt men det är lite olika från dag till dag. Nu går jag ju till jobbet varje dag också så det kanske mjukar upp lederna lite extra. Vi får se hur det går i fortsättningen.
  • Bebisen rör sig ungefär som innan tycker jag. Man kan känna och ibland se rörelser när jag tar det lugnt. Framför allt på morgonen och kvällen men ibland även under dagen bara sådär. Det är fortfarande sjukt mysigt så än så länge når den inte upp till några revben i alla fall^^
  • Rent fysiskt känns det inte som att det hänt så mycket mer. Mentalt har man väl börjat att inse att vi inom några månader faktiskt kommer ha en bebis, vår bebis <3 Jag längtar så tills vi ska börja fixa med barnrummet nu, jag har så många ideér!!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0