När jag och Spike kom hem från vår morgonpromenad satt grannens kisse och väntade på oss.
Jag gillar inte katter i vanliga fall, tycker att de är så opålitliga. Man vet aldrig när deras humör vänder liksom. De ger aldrig någon förvarning utan plötsligt är bara klorna ute och så sopar de till en. Nej jag är verkligen en hundmänniska. Men den här katten är faktiskt jätte lugn och jätte snäll. Hon bryr sig inte alls om att Spike skuttar omkring och luggar henne för att försöka få henne att leka. Hon bara stryker sig mot honom och vill gosa. Så söt!
Och dessutom är jag ju lite svag för långhåriga djur så därför tycker jag att hon är extra fin.